- Mitt i ett äventyr -

Förhoppningsbis blir detta det sista inlägget på min blogg. Är tyvärr fast på flygplasten i Washington men hoppas på att komma härifrån om några timmar.

Isabel och jag har skiljts åt och det är fruktansvärt tråkigt att sitta här själv. Vi har haft otroligt roligt ihop. Hela mitt 5 månader långa äventyr har varit super och ett minne för livet. Tack alla ni som följt min blogg!

Life is not measured by the number of breaths we take, but by the number of moments that take our breath away

Ovanstående fråga har vi ställt oss vid x-antal tillfällen under vår tid i Valle de Bravo. Efter en hård natt på flygplatsen kom vi äntligen iväg till Mexico City. Inga förseningar, inga överviktspengar betalades och vi fick tom mat på flyget. Väl i Mexico mötte Estefano oss vi gaten och 3 timmar senare intogs den första tequilan tillsammans med hans familj och vänner. Hans ranch ligger en liten bit utanför vackra Valle de Bravo som är ett mecka för paragliders och internationellt folk. Under våra dagar har vi träffat många människor som utan problem pratar minst tre språk och under pool-partyt hemma hos Juan (vars farfars far har varit president i Mexico) insåg vi att språken som fanns representerade bland oss sju var svenska, skånska, tyska, engelska, franska, spanska, italienska och hebreiska.

Livet i Mexico är annorlunda än vad vi är vana vid. Att frukosten blir serverad av hushållerskorna tillhör ju inte vanligheterna för oss dödliga svenska. Inte nog med att de har lagat vår frukost, de har även bäddat vår säng och tvättat våra kläder. I början kändes det lite ovant men vi kom in i det ganska snabbt. Vi har även haft turen att äta resterande måltider på restaurangen som Estefanos föräldrar äger. Några av de mexikanska delikatesserna de har bjudit på har varit friterad mask och myrägg, självklart serverat tillsammans med tortillas.

Vi avslutar givetvis vår resa med flaggan i topp. Ligger just nu på hotellrummet mätta och belåtna efter att ha beställt room-service. Imorgon går flyget hem till Sverige och det med blandade känslor. Den här tiden har varit fantastisk men vi ser båda framemot att mötas av nära och kära på flygplatsen måndag morgon. Adios Guacamole. Hej köttbullar!

 

 
Los tres amigos; Linnea, Estefano y Isabel

Vid några få tilfällen har jag låtit Isabel låna min kamera för att hon ville ta lite bilder. Ett litet tips till er, skulle ni resa med henne låna INTE ut kameran till henne. Här är några av hennes snapshots..

Sitter nu på flygplatsen i Cancun och väntar på vårt flyg som skall ta oss till Mexico City om 10 tim. Vi gillar att vara ute i god tid. Vet inte rikigt hur vi skall klara oss här utan att tråka ihjäl men som tur va gav en snäll italiensk man oss lösenordet till internet så nu kan vi iallfall surfa gratis.

De senaste dagarna i Playa har bjudit på lite molnigt väder och tom två regnskurar. Men vi har ändock legat på stranden och försökt förbättre brännan, utan resultat. Inte nog med det, vi har även lyckats kära ner oss i två australiensare så nästa resa bär av till Melbourne.

Så nu sitter vi här på golvet på flygplatsen, bleka och hjärtekrossade och väntar på flyget till Mexico City där Estefano väntar. Playa del Carmen har verkligen varit ett paradis som vi starkt rekommenderar. Lonly Planet hade rätt när den skrev att Playa del Carmen är fullt av snygga människor, vi har ont i nacken av allt spanande på stranden.

Vi ser fram emot vårt sista stop på resan innan det bär av hem till Svergie på söndag.

Internet fungerar inte riktigt som det skall men vi lovar att ladda upp bilderna snart.

Nyårafton var magiskt. Vi påbörjade dagen med stekning på stranden. Efter någon timme kom vår kanadensiska kompis Miles och bjöd med Isabel och mig till sin hotelpool, (vem vill inte spendera dagen i poolen med två svenska tjejer). Vi drack öl, badade, solade och hade semester. Poolen var på taket av hotelet och utsikten var kanon. Vår nyårssupé intog vi på ett sjaskigt mexikanskt ställe och gav ingen nyårskänsla alls.

Nyårsaftons kväll tillbringades på en strandbar. Vi var där med två danskar, en kanadensare och fullmånen. Supermysigt. Senare kom även de andra svenska tjejerna som vi firade julen med. Vi skålade in i det nya året med en rom och cola nere vid stranden och sedan gick vi en liten tur i stan. Hur mycket folk som helst. Verkligen packat på gatorna. Vi kännde och lite trötta och bestämde oss för att gå hem. Väl hemma fick vi tillbaka partykänslan och bytte om till lite skönare kläder och gick ner till stranden igen. Denna gång tog vi med min kamera så några bilder blev det också. Nyårsafton var perfekt.

Idag har vi för första gången gjort en utflykt. Vi åkte till tulum och kollade på ruiner. Efter att vi tagit oss en liten titt gick vi till stranden som var helt obeskrivligt fin. Anke som jag pluggade med i Victoria och hennes kompis kom till Playa del carmen igår och delar nu rum med oss. Två har blivit fyra.